Tiden

 

Se dig om och se att du har det som behövs i det som är den tidsinställda delen av dig. Där som allt är och finns inom dig i det som finns och är för dig när du ser dig om i det uret som är ditt inre ur. För det finns det som är så staplat och försatt i det epokgörande som är att finnas till i detta som avspeglar sig för dig när du ser dig om här och nu. 

 

För inget är så satt ur spel i det som är ditt vetande och kunnande om att finnas i det som är veta allt om det som är i ditt urverk. Som du har och som du så sakta tittar på ibland för att finna ut det som är finna om dig själv. I det som är att vara en varelse som har det som du har det när du skyndar på stegen ibland. Men det finns stunder då du så sakta ser att det finns inget nu som kan vara så stilla så. Och då vet du att du kan om du vill se dig om i livet och se att dagarna blir dina som du bär inom ditt som klockan klämtar till. 

 

För om du nu kom förbi alla som var dem som inget visste att din tid är då du ger av dig till den som vet inget om det. Så för att ge tid till någon så måste den tiden vara en dyrbar gåva som ges och som fås tillbaka. För ingen vet att det finns den som inget vet om att det finns tidstjyvar som tar det som finns och aldrig ger av sitt till någon. Och den som sedan ser att det finns dem skall endast se sig om och inte fastna i detta utan dra ifrån en timma av sitt liv som ges av det som finns. För inget är så fastsatt som det som finns och är när alla som inget vet skall se sig om i det som är den rymd som finns och som är där allt är satt på sin tidsspets som är. Och där finns inget som är att vara en tid utan det kommer till jorden och finns för dem som lever ett fritt tidsliv. 

 

Den som ser sig om i det som är att vara en stillnad i livets tidsspegel är den som vet att inte vara så stressad så att tiden inte vill att det skall räcka till. I det som är att nå över allt som är och då istället ta en lugn tidsstund som är då allt blir så som enda och varktig stilla del av allt som är. Och det skall vara så att ingen som ser att det finns det som är gånget skall vara förbisett eller snarare förbigånget av det som står närmast den klocka som är ditt liv. 

 

Det finns en tid som är din tid men den tiden äger ingen om ingen vet att vara den som inget vet om detta. För att äga tid är som att se sig om i  det som är att inget veta om det som är tidsägande. För att förstå allt om tiden så måste den som det vill säga till själv att jag har inte den tiden men jag vet att jag kan få den som jag spökar till det i den spöktid som finns inom allt. För att förstå detta så måste du även se att den nattid som du inte vet om den så kommer du inte ihåg när du sover bort den. Men du vet att den tiden har du haft men inte hur du har avskaffat den. För ingen vet att den tiden försvinner i det som är  den nattliga eran av allt som är.