Spinär vetevatu av det komna gåvan

Artikata är det som befunnes i det artakta takten i det överblivna tvåvåningshusets snedböjda tak. För ingen är det som är den överliggande och innertagna artikanta devedanta spektrat över takets böjnigsform. Så kom inte och visa det som ingendera brukande bärande vilstenen har i det brutna formlösa bimösa nattvarden. Brutet är det enda och av sanning menat att intet som vilar över kammen är där som det orden "Jag är inte din" finns skrivna med artivanta bokstäver. Så sirligt så att ögat som läser och sänder det till hjärnan är att jag är för fan din för evigt. Men vad nu då svär du för dem orden. Säg mig inget säg mig något och ingetdera i det befästa och rigorösa satta snedbildningen. Mionärisk är vedanta som varligt bär det kopparliknade innerfasta och så av gångjärnsliknande skruvtitthål som är där alla ögonkast vilar sig. Och som är där alla som det blänker till är även det som det kom gick kom åter gick men vart jo till en bäckfåra där alla stenar var tribrösa betingade. I sitt porlanden och stickande när den vattendroppande droppe bad om att få dansa ner till den lilla sjöen som var en stor sjö i sig. Med flera gångvägar mellan alla vågor som var blåa av den nyans som bestred alla dess färger som är bevanta i det sirligt komna delen. Likaledes som övervann den första molntappen det förhistoriska skedet som var när det gamla vattnet byttes nej aldrig ut ur detta det var endast ett som var återgivet i sig i den fåra som förde och fann alla vattenångor som är och blir till nya vattenbollar.

Dröm om min stilla tro när den första studsen som for över mina fötter fick sådan fart att tårna spred sig itu och det kittlade till som om en sjövattenstrå vilade sig i detta. Given är det sedan närsom det kom och var ett sådan stillbedjande av det verkligt sanna och vad nu vad vad var är det nu igen. Jo då skall jag säga sanningen och det är att det som kommo och foro över den lilla men ack så vid kulle i den vattenpärla som blevo efter vattenbollen som klevu itu i tvenne delar. För den färgens färg som blev var att det även var och tillkom ett enda sant menat bjäs som är när två stycken vill vila sig i varandra och kela och visa sig i den vattenheta och varma vattensäng som är så doftande av kapis som är det söta i det sötaste. Och det skall jag även skriva att inget är så sött som när det väver samman ett enda vattenband mellan två som bär på det förkläde som har mångfaseterade vattendroppar i dopskålen. Låt allt vara tvinnat i sig och bli detta men förevisa intet i det allkommande som är när det växer samman ett enda och så av bärande visdom som är var finns alla våra kroppar idag. Men idag var fanns vi sedan när vi band det tunna vattenband som är så expanderat av vatten så att inget fick ses så av vattenådran. Given gåvan gåvorna som allena fås ges tillbaka i det vattenradband av vattendiamanter som pärlar sig i den nyans som en nyplockat smultron som är så röd och saftig att ingen mun vill vara utan detta aldrig nej. Så se detta smultronställe som din hemvist din del av din jord din värld whatever så säg och tillbe det ordet som bär det Gudsbärande vattenorden "jag stillar dig nu" i detta som är av gåvornas rikedom när jag ser dig komma ur moderns vatten.