Sista delen av första sidan

Sedan tiden försvann så kom det ett enda litet moln som for över den stora sjön. Där det fanns en man som rodde en båt som var så sliten så att han inte visste vad han skulle ro någonstans. Då visste den som kom sedan att vara så enträgen att veta det som ingen annan vet är att åror som är runda kan vara kantiga. I det som är sjöns spegel där allt kan speglas och få en man att se sig själv sitta på en sten. Och vara så att han inte visste att den stenen var förtrollad. Där kunde han få till sig det enda som var att visa sig för den stora skogsnymfen. Som såg att han bar på en käpp som var så lång så att han inte visste vad han skulle ha den till i det som var i båten som låg förtöjd vid stranden. Den käppen var en av många som fanns i den skog som var så urgammal att ingen hade sett det växa ett träd där på flera decennier som träden stod så stilla och vajade för vinden. Så för att alla skulle se det som var så inneslutet i en stor och böljande inre stilren grotta som fanns i detta nu. Och i den grottan fanns det en annan man som hade bott där så länge som han väntat på den mannen som nu kom. Med det som han visste skulle vara det enda sanna i det som han bestred i en sagovärld. Där det stora trollet som hade en enda tanke och det var att skrämma alla som inte visste vad det eller hur det var att skrämmas. I det som även kom som en vind och for förbi den grottmynning där den mannen satt och skruvade på en liten skruv i en bräda. Och den brädan ville trollet ha för att han skulle rita en ritning till sitt stora slott som var så grannt och fint så att han blve som förbytt. Och det enda som saknades var en kvinna som kunde sy en duk av finaste linne som han skulle ha i sin stora matsal. För han var så renlig av sig och ville inte att det skulle fattas något i dessa skåp som skulle vara välfyllda av allehanda skräp. Med det menade han att det som sågs som skräp av den mannen som kom med båten var att ingenting gick förlorat i det hemmet. Men en dag så kom grottmannen förbi och fick se det och sa vad skall du med allt detta till. Jo jag skall sälja det till den feta mannen som kommer förbi ibland och vill ha ett skrovmål mat. Det var det värsta ger du bort mat till en fet man kan han inte skaffa mat själv tycker jag som kanske kan får smaka på din stek. Nej nu så blev det lite tokigt med allting skall vi rätta till det tycker inte ni det som nu har fått det att verka som enda röra allting. Det är inte det som räknas utan det är det enda sanna som finns i den strandens strand som jag ser det och ingen kan gå där om inte någon vill se det som sin plats. Då det finns många som vill regera i detta som är i vår skog som är en gammal och uråldig sådan. Som har funnits så länge att vi kanske inte kan vara kvar här utan får lämn detta till sitt öde. Då vet jag inte vad som händer med allting som är så förtappat och så förstört av den människohand som tog den käppen och fick den att förvsinna in bland dem träden som såg så lika ut. Så att en ny käpp måste då vi hitta till honom som vill ha den för sig själv. Så trollet som var den som var mest bevandrad i skogen gick iväg och tog ett steg över den stigen fär det fanns så många stubbar så att han ville vila sig och ta en stung för sig själv. Så skogsnymfen kom förbi och fick trollet att resa sig och gå vidare och söka det som den mannen med båten ville ha för att komma vidare i livet. Så trollet gick en stun och letade efter den magiska  käppen som den mannen ville ha för att komma hem igen och hitta det som ingen annan hade hittat i den skgoen som var en mystisk skog fast en sjö. Då flög det förbi en fågel som lät som en drillande lärka och sa att jag kan se om det finns en käpp som liknar den som försvann från den mannen. Och det tyckte trollet lät som en bra idé och sa att jag kan trolla dig till en örn om du vill det. Det tyckte den lilla lärkan lät som en bra överenskommelse och fick fart på vingarna för att fån hög höjd se om det fanns en käpp som var förtrollad. Och det dröjde inte länge förrän lärkan fick se ett träd som var som en sjungande liten men ändock så stort träd som liknade en stor stjärna.Och i den spetsen av stjärnan satt det en liten gnista som sken ner på marken och visade var det fanns den förtrollade käppen. Så lärkan så snabbt som möjligt till trollet drillade att den finns bredvid det trädet som lyser mest och som har en stjärna i toppen. Trollet blev så nöjd och viskade en ramsa till den lilla lärkan som lär så här:

 

Du skall nu flyga över berg över träd i alla dina

återstoende dagar som den stora örnen som du

nu blir och får sådan fart på vingarna så att ingen

ser om du är fri eller frihetslängtande som du ser

allt från den höjden som är där allting blir till det

som du vill ha det till en tillvaro av ett enda sant

och så menat sätt som du har när du ser att det

finns så mycket att leva för i dina nästen som du

har och som du bygger dina reden och fortplantar

dig för att föra det arvet vidare som är; jag kunde

jag ville jag tordes......

 

Så då var det ett evigt låtande från dem som fick det som dom ville ha det och alla blev så nöjda och satt och sken som små solar i sin skog. Som dom inte hade varit i på så och i så många år som förrunit sedan jag såg dem sist som var mina vänner och dem som jag älskar så högt.