Sasas

Förundran undran tänkandets tänkta tanke tankegång över alla som så funtar och funterar över allt som är så innerligt tänkegivande historia.

Om det är dig var fanns du i det som är dig i dig i dig i dig men aldrig i dig men i mig varför i mitt mig men vik undan nu så kommer vi närmare varandra i det som är vi.

För ingen är vi men oss är vi i en annan skepnad i spökens tidevarv i alla tider som är så sök dig i slottet som är dig i ditt inre slottsbyggnad i alla skymslen som tvärt går och kommer itu i alla svåra tider som är så försök aldrig att värna om alla som är dig i dig i dig men varför igen. Fråga inte aldrig frågan aldrig veta men förstå att frågan är varför går jag omkring i detta skepp som är mitt inre skeppande gungande skvalp.

Katum natum sasum

Orden vill inte räcka till i det som är ordens räckvidd i alla munnar som gapar och skriker efter det som är lustan att dräpa med ord. Men inget finns att tillse i det ytterst svåraste ordet och det att vara tillknäppt i ordets rätta bemärkelse. För den som tiger kommer alldrig förbi det som är att vara den ådran i sjön som har den vitaste toppen av alla skumsjöar. Som är att vara ett enda och sant sätt att vara på och inget veta att använda en åra är som att snurra runt runt i alla dessa sjöar som är vitblåa. Men men men två är tre men tre är ingen om inte det finns en eka med en man elller något i kanske en stark kvinna som vet att blåsa iväg skutan med dem orden för fan segla mig bortåt till den stora eldens famn. Som är där alla finaste och hetaste finns som värmer och ser att allt som är bortblåst skall återkomma i den vindens framfart. För ingen vet och ingen man eller kvinna kan åter igen se att det finns och är så till vida en frambräckt vattenkaskad som väcker alla livsandar i det som är åran av livets paddel. Som är så bred att inget kan skymmas av det som är den minsta och även av den lilla tankens åratag som väver över alla livsvatten som är så komna att var i en den och så av allting satt. Men om det mot förmodan skulle ske så att inget skulle ses återigen i det som är sjöns lilla sjö där alla tänkta meningar finns bevarade i det som är i den botten som är så klar att ögat kan se alla sanddyner som finns i dessa vågrörelser rörelse. Så åter och så vidare så kan det bemärkt bli om ingen vet att ett barn som är så kommen att verka och att se att dessa män och kvinnor skall leka en tanke att inget vatten är skönare än det som är av vatten sett i den bilden som är av vatten allena. Så för att inten skall veta att barn är barn och kan se att det kommer och går en tid av deras kunnande att leka sig fram över alla öar av tanke som är där solen får tag i deras ansikten som belyser dem och gnistrar till och ögonblåsorna blåser en fin och innerlig skönhet i den iris som är där solens alla strålar får tag i dem som har vattnets färger och deras gnistor i dem. För det kommer återkommer återgår i alla barnens barn som är dem som är dem vuxna som är små barn i barnens värld där allting befrämjar vetandets makt över alla tidsgångar.