Sannhetens varandets stund

 

 

För att se så syns allt i det som är att vara i det sanna och enda som är att ögat mäter allt som finns i sanningen sett. Så endast det som mäts i det sanna är att verka som en grad av det stora och det är att inget egentligen veta att det finns så mycket som är uppmätt på livets stilla våg. Kom och förstå att det som sedan är av ett enda och menat ord som är att vara kraftfull i det avseendets stillhet som öppnas upp i alla livsavgörandets stundliga gångbara verkningar. Som det sedan blir och som det kommer ett sant och menat sätt som är att finnas i det som är vara avgörande i den stunden som inget kan vara så falskt som att se sanningen i vitögats sken. Kom sedan och kom inte försent till det som sedan och åter sedan blir ett sant och sagt av det som är människans kunnande om att se sig själv växa i det som sedan sker i andemenings skeende. För inget är menat som är det att se och förstå att inget är av den arten att det finns en innersta falskhet som är den som i sanningens ord är ordat. I det som sedan kommer som en stjärnskott över alla sinnen som besitter det som är sagt och som är menat när orden vill tryta i det som är sagt så av det som är ordfattigdom i ordets rätta bemärkelse. För inget ord är viktigare än det andra som är sagt när som sanningen skall fram och inga ord finns att tillgå ibland. Så för att det skall finnas flera som kan sanningen säga så måste det finns flera och även få som vet att det kommer fram det som inte är framkommet. För att sedan det skall visa sig det som är gömt i det som är en dyrbar sanning i sanningens namn som är så förskansad i det hemliga rummets vrå där allt finns bevarat i sanningens hörn. Kom då och visa de som är menat i det som kryper fram i det som har sagts och det som är så menat i det damm som kan vara bildat i det som är så gammalt att ingen sanning finns gömd egentligen när det grävs fram ur dunklet. Alla sanna meningar och ord som är där som det döljer sig det som är så av viktighet att inget kan om det visar sig finnas i det som är hängt i det trädet som är så högt att alla grenar finns som har förgrenat sig i det som bär på alla skott av sannhet. Så för att det skall så sakta visa sig i det som gryr och i det som är att vara det som värker fram så skall orden som är inte finnas. Men dem skall ändå vara där som det finns mänsklighetens förråd av osanningar. Som är att inget är så sagt men en osanning kan vara den som växer och som får till sig det som är att värkar fram och finnas i det som är av ondo ibland sagt. För alla sanningar kan vara så svåra så att inget finns att förbises i det som slängs i ansiktet på dem som har ondgjort sig över det som sant är.