Poesi

 

Glasets spruckenhet

Redan när som molnet flyger över det lilla och
enda som kommer och är för inget är så stilla
som när det sker en omväxling i det som sänder
iväg till det rummet där glaset står och vibrerar
i sin glans

För det kommer sedan är en del av det enda och så
satta delning i det som är när det stora och så
finurligt skurna glas av det som finns och är för
inget är så tillsvidarekommet det där det växer fram
ett liv som är så i stillnad

Sedan så finns det ett enda och av sådan tillförsikt
kommet av den världen där det virar runt en vind
som har dess spruckenhet som visas i det glas som
är så invirat i det heta och enda som är för ingen vet
att det finns ett som heter ytterlighet i livet som börjar

Ge då det som kom efter och det som kommer sedan
en sådan knuff att det i tillväxten finns det enda och
säkra som är där som det visas en sådan spricka i detta
som är där det finns en del av allt i den delen som den
sköra och enda finns och är

När det kommer en sann bild fram över det som är och
som tillbliver där det är en sådan enkel och framåtkommlig
vägvsnitt som bär på det som är att där finns det lätta och
det enda som är ett skimmer av det spruckna glasets lätta
yta

Inse då att det kommer en del av allt som är så vackert lagt
i det som kallas för att vara så stilistiskt visat i dess enda
och påfunna sätt att vara när glaset lyser och det kommer
en del som visas när händer stryker över dess blanka och
så sköra ythet

Livets närhet

 

 

Tankens kraft

Förstå och inse att det finns ord som växer när det 
kommer över alla känslor som sitter i det inre där 
allt avspeglar sig som en bild av inre visdom och 
som även är där som allt är så invänt och av klara 
sagda ord som betyder allt i det som framhävs 

Inse att inget är så menat när det kommer fram 
det tänkta och så av det innerliga sagda meningen 
att inget är så fint som att stilla sig och känna att 
tanken bär ordet som är överseende av allt som 
är skapat av det bortersta 

Så se även att det som bär allt är det enda och så 
samstämmiga i allt som i tanken bär det sköra som 
är att vara det som ges och det som sedan förstås 
i det som så vackert väver den inre bilden över alla 
dessa innersta tankebilder 

Då vet den som även kommer att förstå att inget är 
så av tänkandet menat det som flyger över alla 
berg som är där ekot av tanken för den vidare i 
det ordet som är viljestarkt för inget är så menat 
som att känna viljan över tanken som bär 

För det som kommer sedan är att det är och blir 
en tanketråd som så sakta finns i den stilla och så 
av betrodd och så av längtan kommet i sitt sätt att 
vara att inget är av inget kommet i tankens inre 
värld där allt seglar förbi 

Vet då det att tänka är att känna är att livet så fint 
känns i det som finns så djupt bevarat i alla tider 
som det funnits mänsklighet i det tänkta sättet att 
vara för i tanken föddes människan och var då som 
allt var så som den första tanken var liv 

 

Riko

Förståsigpåare vet icke icke men en som
vet är den som vet att inget är som se sig
om i det som är samt veta att livet i dess inre
kärna är där som livet aldrig existerat aldrig
funnits förutom utom det som är inom allt

 

 

Det är en dikt som skall skrivas i enstavelse om tretton ord i en följd om sexton ord

Ajio dikt

Finns inget finns något men inget finns om inget
är för inget är något om inget är inget så försvinn
inte men gå dit du går men gå ingenstans för du
går och går men ingenstans hittar du fram

Så gå och kom men gå och kom inte men gå dit du
vill gå men gå ingenstans dit du inte vill bege dig
för ingen frågar efter dig dit du vill vara och där
du vill bli

För ingen vet dig men någon säger dig jag vet inte
men jag ser att du är en som jag vet men ingen heller
vet att du är den du är för ingen vet att du är den du
är i dig som du beter dig

Se dig men se dig inte men se att du ser dig i dig i
det som ditt i dig för ingen vet att du kommer fram
och går och försvinner i samma stund som du syns
i det som är att synliggöra dig

Vi är inga men du är den som är mig men vi är dem
som är något i dig i ditt sätt som är att vara oss men
ingen av oss är något om vi inte vet att vara dem som
inte vet att vara ett av allt som framsvävar över allt
som det finns vi och vi är dem som vet att vara

Vi vet inget men vi vet att allt är inget heller som är
det som är att vara allt av oss för ingen vet att vara
allt är ingenting som är att veta om det som inget är
för i den stunden så finns du inte när du inte vet om
något

Vad är det som säger var gränsen går

 

Klokhet kontra dumhet

Den dumme vet att önska sig något av livet 

Den kloke vet att livet är en önskan av något 

Vilket som är bäst är upp till den som bär på 
önskan

Om om if if you go come go again
Det var det........??!!
Det var så&&//
Det var inget ne´`¤

 

What is it that says where the line is

Wisdom versus folly

 

Acceptans i dig och i dem

Förtvina icke men bliv vid alla dina i dem i allt som
är allt i alla dessa dem som finns och är för ingen ser
att livet är en spångkommen bortovaro i alla spångar
som går över alla dessa myrar som är där det växer en
del av dig i det enda och sanna i sannhet sett i det som
som kommer och försvinner ibland i allt som gånget är i det
förgångna i det förbisprungna i den sporten som är att springa
så snabbt som möjligt på 100 sekunder så flåsandet i det enda
av det första andetaget som tas då målsnöret är avskuret i  det
blågula bandets band som förbundit alla dig i det som är när det
på läktarens jubel når dig när du vunnit livets spelregler som
försvinner i det stora taket som som kan rasa in över alla dessa
jublande människomassor som bär på alla dessa kläder som inte
egentligen är passande i livsegenskapens strålande ljuskapelse när
varmkorvgubben kommer med sin låda på magen

Visan om den bortkomna sången

Se att det finns och är och kommer en sådan
enkel och så av enkelhet kommen gångart som
är att visa sig se sig men inte veta sig men att
vara en som är och som blir allt i allting som är
att veta men vad veta inget förstå men inse lite

Detta är att vara så kommen i en del av det som
finns i det som är men vart gick orden som är ord
som är dessa som är och kommer förbi den lilla men
så av storhet men ack vad nu kom det en sång men
vem sjöng den vem sa jag kan inte men jag försöker

Så låter ordet men hur många ord är en sång som är
att vara sjungen så men var överallt och hur många
språk kan det tänkas kunna vara jo det kan ju räknas
ut men vem orkar vem törs vem vill ingen som vet detta
av oturtröttlighet som är att räkna toner som är g-klav

Ge dem som kan och som mot förmodan ser med händerna
att föra alla instrument som ackompanjerar och strålar i
det som är att kunna föra en stilla vals med flera steg som
sången som är att vara i dessa armar som håller runt dem
som är att vara svärtan från notbladet som glömskan frigör

Vet att det finns och är ett musikstycke som är så skriven att
den kan av den man eller kvinna var så illavarslad att inget kan
byggas upp i det som är att komma över den borg som är så
låg av alla sjungna sånger som etsat sig fast i varje sten i varje
litet skymsle som är att inget är av så värde av den förstenade blicken

Kan det sedan visas en inre och det menas en verkligt innerlig av
det som är att kunna besjungas i så många hem och i så många
av dessa som är att vara och förbliva ett enda skeende av det
tidevarv som är så tidekommet av det enda som är den noten
som klingar fram mellan det som är mellan tvenne oliktänkande

Om det nu är och så är och om igen så är inget av värde som är
det enda och så av ett enat tillkommande sångavsnitt som är
besjungen i så många varv att den sången är endast en del av
alla sjungna sånger som är bortkomna i det sånghäftet som är
tryckt i så många upplagor att den sången är "We shall owercome"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Spring sensido

 

Frihetens flagga viner över vindens vind

Det finns en sak som är så vetgirigt menat så att ingen vet
att det kommer förbi det som är att vara ett enda sant och
menat ord som är att se sig om i det som ögats botten där
allting växlar från svart till grått och ingen vet egentligen dess
enda svar som är frågan på svaret var finns det en flagga som flyger

För ingen vet att det kommer an på att det som försvann kom inte
igen i det som är det landet som bär på allting och det lilla ordet som
är freden i sig för det som kom sedan är att inget veta om det som
blixtrar mellan bänkraderna i dem rummen som har femton väggar
varav den största är den som blänker till i den vimpelens vimpel

Försök förstå att ingen är så säker som den som inget fick igenom
det hålet som är så litet men kan utvidgas och få att sprängas itu
i det som är det stilla och enda sanna hålets gömma där som det
kommer an på den som vet att i och för sig och i för det är att
inget är gömt i det som sprängs sönder

Gångbar är vetandet om det stora ögonblicket i det som blänker och
far över det enda och sanna som är när gårdarna ser sig om efter
det som är att se en gård som är tom i det som är förflyttat av den
stora och enda tron att försvinna i det som är tomt är som att se
tomhetens skal förtvina i sig

Haleluja jag går till det som är det templet som är blått i sig men
ingen såg att jag fick det att fungera så nu varför jag jo jag är den
som tror att skriva om dig med är som att hitta svaret på den stora
frågan vart ämnar du eller nu jag gå att finna det största sanna svaret
på det som är varför sprang jag förbi affären när jag kunde gå så sakta

När som det sedan viner återigen en vind som tar tag om alla bladen
som har så många blad som det går att finna i det som är det enda
i bladen av all träd som står i den allén som som är så bred så att ingen
såg varför den som kom och som gick for förbi den gården som jag skrev
om i ett tidigare skede

Förbi igenom exakt så gick det till när som USA fick det som dom fick i
den stora frågan vart skall vi skicka alla männiksor nu tillbaka till fattigdom
misär men friheten att få det som finns är att övervinna tron om det enda
sanna och det är att ingen vet vart alla skall ta vägen i detta som är landet
konstigt som ses i det som är konstigare än så när gapet skriker ut härifrån

 

Tidens skönhet

Det finns ett öga en själ där det gömmer sig en tanke
som är att vara som det är inget i inget och som är så
varsamt tillrättalagt i den skålen som är rundad och har
så sirliga ornament som blänker till när vinden får tag om
det som finns i den stilla tiden där det kommer en ren blick

För seendet är som att vara ett framtaget klockslag i den
timman som bär den stora och så breda tanken över den
enda och så sanna början på dagen som bär det visaste i
den tyngden som är att vara så bred och så vacker att
inget kan mäta sig med det där det vävs en duk av avtryck

Som det enda och sanna i tron om att vara ett litet kors där
det vibrerar ett tänt ljus och i den lågan finns alla tänkbara
tankarna i det som är att första tanken är den som lämnar det
finaste och skönaste i den skönjbara tidsintervallen som är
sekunden där det bärs fram ett ok i den tyngden som är sann

Där det sedan ringer en liten bjällra i så skirt klang att ingen kan
undgå dess frambringande av ljudet i den tiden som är mellan dag
och natt och det viskas fram ett litet sant sagt ord som är att
vara det att ingenting kommer fram och inget är så likt i den
vägen som är mellan tidens börja och slut i det som far förbi

I detta som sker sedan är att vara och att bli ett så varmt och
så hett i det som luften bär den tiden i tiden och ingenting kan
avstanna i det som är att komma och gå i all oändlighet i den
korridoren som har så många dörrar att ingen vet vart den första
eller sista öppningen leder till i det som är tidens dörröppning

Se att det även är att komma till den slutsatsen att det finns en
del av allt i denna sak som är att vinna tiden som bär iväg över den
stora salen där allting har stått så stilla sedan tiden existerade i dem
rummen och den tavlan var så skön att ingen hade sett dess likhet
i det som är tidens avräkning i sköna ting och det bar iväg till skyn

På det som sedan hände var att tidens intensiva tickande var att
endast se att det kom och gick det som var att visa sig i ett enda
sant slag där det första var att försvinna igenom den porten som hade
en tung klocka som hängde och gav ifrån sig en klang som vibrerade och
fick den skönaste av alla sköna tider att visa sin sida i den yttersta bilden