Ögonblicksbild

 

 

Se att du är den som ser dig själv i dig som du är för ingen vet att det finns en inre del av dig i det som utvecklar sig i ditt sätt som är när du speglar dig i ditt som är du. För att du skall vara den som ser dig själv i det som brinner som en liten låga i det som visas i den stilla elden som är där allt är och inget finns. Men det som är att se sig själv sitta och se att i den brinnande elden är att inget är så framsynt som att se att det kastar skuggor över det som är du i den lågans framfart som är du. Och inget finns att inse och bese i det som sedan kommer i det som finns i det som sedan är i det som är din eld som där du och din kropp finns och är. För i den kroppen finns din avbild i det som sätter sådan fart i det som är avbildat i dig och i din del av det som växer och gror i dig när du ser att du har dessa sidor som finns i ditt inre och även i ditt yttre. För i elden som är din skall du se att lågorna dansar för dig och dessa lågor är dina inre och även det som avspeglar sig i det som är att vara din stilla syn på att vara den som vet att se i lågan är som i ögonblicket se att lågan finna dig i ditt som du bär på. Så den bilden som blir i det som är din blick som avger det som finns runtom dig finns även det som är din stora och enda vilja att se att du kan om du vill se dig sitta och le och se att i det leendet finns alla din svar på vad som är i ditt sätt i det som växer i dig. När du ser och ser igen att inget är så fint som att se sig själv vara den som vet att det finns dem som kanske vet dig och kan se att du har sett dig och vet dig i det som är ditt klara seende över alla tidsepoker som du har lämnat kvar i din skugga av din bild. 

 

För ingen är så skön och även så vacker som du som vet att allt som är är att finnas till i detta som är att vara den som ser att väcka allt som är är att se sig tillsammans med den som du kan spegla dig emot. För den som kan se dig vet dig och kan även se att du bär på så mycket som kan avbildas i tanken som är att komma ihåg så många som är dem i minnesbilden som många bär på. Och den bilden som är starkast är den som är när som det stora och varma vänskapsbanden knöts i en stund då allt var och inget blev.