Mötets förväntansfullhets skeende stund

 

 

Inse att det finns och är det som kommer och det som återgår och återkommer i det enda och av det vulgära som är att vara det som faktiskt sker i detta nu. Så för att inget skall akterkomma över det som inte är att vara det som försvinner igenom det som är den förnsterruta som är där allting finns som är av det enda bildiga platsen för allt. För inget är så kallt eller av sådan kyla som kan förverkas i det som är taget i den stunden som det sker det som skall hända i den stundliga stundens skeende. Som är att visa sig för allt som är att vara det som kommer flygande över den alpen som är toppen och som kan vara dold för ögats rikting. Så för att inget skall döljas så skall allting även vara så av den milda grad sant att det aldrig kan vara mera av sanning. Som är att det kommer två stycken som är lika och som är så olika men lika i det som är att se ut som dem gör i den stunden som ögat vilar på allt. Så för att det skall finnas en del av det som är att vara det som är skall ingen se att det finns det som far över det vattenstämda vattensamling som är där allt kan avstanna och ge en bild av allting i allt. Och det är att se att det finns och är en del som förvärker och förverkligas i det som är att ge det en knuff i den riktingen som är krisartad i sitt sätt. Som är att vara det som är och blir en del av allt i detta som är i nuläget i det avseendets öppenhets triviala sökande. Där det även är och finns en del som är att vara den som finner det som är att vara ett enda av det som är kommen som ett kommande system. För inget avstämmer det som är av den arten att det finns ett och av det enda som är att visa sig i det delen som är kroppsligen avgjuten i sig. Se och förstå att det är så att det kommer en del av den vinden som vänder om i det gathörnet som är att vara en del av det som ses i sig. Och det är att ses i ett enda och sant som är att vara det klara och så lövtunna som är att vara så trådlikt att inget finns att bese i detta nu. Icke är att vara det som växer sedan i det som förväxt och i det som är att förväntas hända och att det kommer förbi alla grindar som är av dem typen som är gjutna i trä. För ingen av dem grindarna bär på det vredet som vänt mot det som är vänskapens håll. För där finns endast det som är att vara flera av dem som besitter sådan inre kraftfullhet att inget finns att hämta där i det som är dikets kant. Och det är att det kanske är så att det kanske igen är att det finns ett enda moln som far över det som är att fara över allt som är i det sista av det första seendets möte. Som är att komma fram till att det finns och är att inget är så vidabrett som det tänkta som är att vara det komna av det enda och av det höga och sedan igen det låga. Som är att förväntas att det kommer att hända det som skall vara ett svar och det svaret är varför är inget gult idag. Så för att färgas av det som är att inse fakta är att inget går återigen och åter förbi allt som är att vara införskaffat nu. I det som kommer och går igen i det som är att vara det som går igenom den väggen som är så av det heta och av det förvantans skeende. Som är att vara ett tillslutet kärl som har två handtag som är brokiga av allt bärande av två som är dem som bär på allt som av vänhet är. Så för att se förbi det som är det brutna som kan vara när det kommer en vattenstråle som spräckt allt som är att vara det som är och som är att den strålen är allt som är sant. I det enda och så av svarshållen kommando som är att ge det som är att givas i den stunden då allt är av det faktiska. Som kan om det vill spräcka det som är helgjutet i det som är den stunden då givet är av den gåvan som räcks fram i det enda förbehållssamma stunden. Sedan så finns inget som är så stilla elller av den stillna tiden vara så allt kommer fram i det som är snurrandet runt i den inre cirkeln som är så vid att allt får plats där. Sist men först skall inget förglömmas i den svarta ladan som är upplyst av det skenet som är så strålande ljust så att inget kan vara ljusare i det som har öppnats av dagens första mötesmorgonsskeende. 

 

Ett paradigmikum 

 

Förväntans förväntan är inget att ses över men att förverkliga sig i sitt är att vara att intet veta men att veta att intet finns i mötet som sker