Människans sanna olikheter

 

 

Om du eller jag skulle mötas en dag var fann vi varandra om inte i det som är att vara varandras avbilder fast inte egentligen. För om vi var varandra så skulle vi inte kunna se det som alla andra kan se. Och det är att vi och ingen som vet att det är och blir en tid av sådant att inget är sant som ses. Men den största bilden är att det finns dem som tror att vara dem som vill efterlikna varandra. Och vill även att bilden av dem skall vara så klar så att inget finns att suddas ut. För ingen människa är så lik någon som att det finns flera som är dem som inte vet att vara en enskild individ. Som klättrar på den stegen som är flera steg åt gången som är att varje pinne motsvarar dem som är olika. Så för att hämta allt så måste du eller jag eller vi veta att det är och kommer aldrig att finnas någon som är och blir den som vet att vara en individ som är en bild av sig själv. Där det finns och är den sanna bilden som sitter fastnitad för evigt i det som är att förändras ibland när som ansiktet skiftas i olika skepnader. Så för att hitta det som är att vara det sannaste av allt är att inte springa omkring och förstå detta som är att vilja vara en annan ibland. Men för att det skall vara så så måste du eller den veta att det inte finns något som är att vilja se sig som den som inget vet om att du eller den vill ändra sig. För att ändra sig så är det så dumt så att ingen kan göra en helomvandling förutom alls som är dem som är att vara av den typen som lägger sig under kniven för att försköna sig. Men det finns ingen som kan veta att din personlighet är den som du bär med dig vart du vänder dig och den kan ingen ta och ingen kan operera den. För den skall vara din egen bild som du har med dig och som alla som vet dig vill att du skall ha. Och det är att vara den som inte vet att livet är som en enda åkbana där alla är dem som ser att vara dem som rutchar utför. Och finner att det finns och är ett enda sant svar på detta och det är att det går inte att ge sig uppför. För då kommer inget att hända och ingen vet att du sakta förändrar dig i det som är att åka och att försvinna ibland i det som är att försvinna i dig i ditt liv. Som du eller någon som vet dig bär som en innehållsrik skede i det som är du. För ingen vet heller att du eller du som är dem som inget är kommer aldrig att hitta det som är ditt sanna jag om du eller du vet att det finns en väg som leder dig till det som är av sanning. Så strid inte om att vara en främling utan se att det finns en fientlighet inom allt som är att vara en del av ditt liv som du eller din man eller kvinna vet att du är den du är. Ingen annan kan veta att du finns om du inte ger dig till känna  i dig som är din bild av dig i det som finns och är. Så försköna dig men se att det finns människor som är av naturen så som dom är. Så förändra inte det som en gång har varit det som är givet. Men se att det finns vissa anledningar att göra en smärre förflyttning av det som är.