Livets sökande sannhet

 

 

Överblickbar är väntandet som försigår över det som är så av förväntan att det skall ske en ny och så av innerlig kommen stund av det som förväxlas och kan vara förvanskat i den stunden som allt blir omkullkastat. Försigick det då att det var kommet en sådan vändning i det som nytt är och att det skulle ske en sådan viktig nyhet att inget skulle mera förljuget vara. Att det som då sas var att livets öppenhet är och blir det som kommer som en projektil och far över det som är att vara så av stunden förväntat. Såsom det kom och som det blev när vinden for och kom att fara över det som är vindens sista anda som även är det som är av det som är att förverkliga det som drar så sakta förbi. Sakta förvandlas allt som är så av kommen del av det som är och blir det som även då är en förvanskad jagande om det som kom och som sedan försvann. Men kom att då bli ett enda svar på varför det är så av livets fullhet i det inre som kan dela sig itu och förverka allt som är livfullhet. Såsom det är då och hur det kan försvinna över den kullen som bär allt i sig som det är och som det blev. När som bestigningen kan vara av den svårighetsgrad att det kan föranleda ett avstannande i den betänklighetens början. Föranleder det en svårighet så återfinns en finnande i det som är bergets bestigning i alla vrår som finns i dessa klippor som är så utstuckna i detta som är vassa i kanten. Klättra icke men bestig allt själv som är i ett inre berg som är och kan vara svårbetingat sett i det som är det enda och sanna i sanningens Mont Everest. Snö är allt som är kallt men värmen som påskyndar livets alla bergstoppar som är så tillvida vidöppna för alla beslut som kommer och går i det som är den lilla smutsiga jordkulan som är där allt är rent egentligen. Förstå att inget kom som den gyttja som bildas när regnet smattrar på alla jordiska bergskulor som är grå och som kan vara vita och varför inte i färger som renar allt. Givenhetens skugga som bildas i dessa regndroppar som avbildar sig i dess spektakulära droppe som speglar alla stenar som är så små att ingen sten är större än störst. I det som kan om det vill se ut som små rutor i en regndroppe som är där alla berg och dalar i livets still stillbild finns nedtecknat i alla gluggar av vetenskap och av sann tro om att livets speglingar kristalliserar sig i snödroppen. För att ge avkall åt allting som är så av stilbildande sätt så kommer ingen förbi den stora grinden om det inte finns ett lås av gyllene skrift som lyder så