Livets inre spegelbild

 

 

Se att det finns en av det som är att vara flera av det som sakta vänder sig upp mot det som är och det som finns i den bilden som är den som skiner framför ditt i ditt inre sökande efter det som avbildar dig. I det som är att vara ett avbildande i den enda och så av ljuset som blixtrar till i skenet av din atmosfär där som allting är och som allting växer fram. I det enda och framåtskridande som är att vara ett av allt i den stora och så av värme satt i det som kommer och som är kommande i den spegel som är den innersta spegel som växlar från gång till gång. Så för att finnas så finns allt i den avbild som är att inget är så framkommligt som det enda och så av flera som är avbildade i den yttre och även av det vetandets historiska skeende. Som är att vara den som vet och förstår att det finns och är en allvarlig sida av allt som är att det kan om det vill sig lekas fram även det som skyddar allt som är i klarhet sett. I den lilla monitorn som är där allting är satt i den skepnaden som finns ovan allt som är sprunget ur verklighetens skuggbild. Där även det är en enda så av en stillhet menad klargörande att inget kan vara mera säkert än att det finns så mycket av allt som är tvåtusenetthundramiljoner gånger så mycket att ingen vet att allt är lämnat i sitt i det som är sant och säkert. 

 

För det är ingen som vet att det finns och är så sant även att det kommer det som är och den som sedan går och som vet att gå är att finnas igen. I det som är öppenhetens del av den inre och av det som är att inget egentligen förstå men samtidigt vilja veta. Men kan om det vill sig inget se men att se kan då vara att inse vidden av seendets ögonkast.