Inre längtan av det som finns

 

 

Se att allting finns men ändå inte i det som är att vara ett inre och en del av det som är att vara ett enda sant menat sätt att se sig själv vara kommen så långt och ändå inte. För inget är så tyst som det som viskas i örat innersta där allting är kommer som en del av den längtan som är att vara det som flyger förbi ibland. I det som svävar bort i det som dimhöljt kan vara i dimman som kan försvinna och även kan ses med det som är så borta i det landskapsbild som finns inuti dig. För det som sedan kommer är det som kan föresväva över dem molnen som besitter det som är att efterlikna allt som du ser och som du kan förnimma i känslan av allt som du tar dig fram i. Och det är där som det även kan komma fram det som är att inget är så av försiktighet att det är så av den graden att inget är av det som är att vara harmlös i sig. För i den längtansbilden som uppkommer då finns allt beskrivet i det som är livsavgörande i den bildens sista och första öppning som sker när som det kommer fram allt som skall visas. I det som är att vara det som även är att vara en klarhet i klarehetens skugga där allting kan gömma sig i det som är dolt i det livet som är kommet att vara förbisett. Så för att inget skall döljas i det som är att vara det som är så skall allt som du bär på i ditt som är den ryggsäck vara allt om du har av längtansfullhet stoppat däruti. Och det som sedan skall visas i det som är att plocka fram och åter kan inget vara det som är det att tömma den. För allt som finns kan vara så av tyngd eller av lätthet att inget är  så tillvida att det kommer förbi alla grindar som kan vara svåröppnade. I det som att låsen som är är alla lås som är ditsatta av dig eller av någon som har sett att du har det som är en inre bildlängtan över alla hav som är paserade i det inre havets minneslängtan. För inget är så som det är när allting visar sig i det som är att vara det som kommer och är i den stilla och så av varsamhet menat. Att det kommer det som komma skall i det som är ett sant och så av allvar men ändock icke så förstår och insett. För det som är en allvarslek kan även vara det som kommer som en vind över alla vindar som vänder och far över det som viner omkring i längtansfullhetens tecken. Som är där allt visar sig och inget är så av det som kan kommer förbi alla steg som tas på den stigen som bär på allt som är av längtans sista önskan menat.