Förbisedd i det inre vetandets skugga

För om det kommo tvenne bilder förbi en skugga så skulle det vara en del av allt som flyger förbi i det som är mellan två eller flera av flera. Så det som sedan försvinner kommer igen i det som är att verka för det sanna. Som är att det som en gång kom och en gång gick skulle vara det som förbisågs i det som for förbi i den världen som är av inget. Så för att det sedan skall vara ett enda sant begrepp om det som är av det sanna ordet som är varför finns alla i det som är i denna värld. Så det som sedan växte till sig i det som försvann i ett rök av damm var det som var och blev ett enda sant menat och så av ett enda ord. Som är tillrättavisande i det sanna begreppet som svävar förbi i det som sedan kommer åter. I det som är att ingen vet att det som är det enda menade är att det som finns bortom det stora enda sannhets skugga är där som en enda människa kan se sig förgås. I det som är och som blir det som viner i ett enda troende och sant översigkommet fråntagande av den inre bilden. som är där som det finns och är ett enda skuggspel. Som är vart går jag när jag går förbi dig. Som är den som gick tvärs igenom den väggen som var så tunn så att ögonen som såg det  inte såg att det fanns en skugga som ven ifatt det som är. Så för att det skall finnas en enda och så varaktigt seende i det som är att ingen vet att det som kommer sedan kan ingen veta eller förstå. För det är ett enda och så av riklighet dementerat av den som satt på den gungan som var så stark så att ingen vind kunde ta tag i den. För där som det sedan även var ett så av den farten att inget kunde ses över den ställningen som var så stark även att det som sedan kom och gick var den starkaste. Som är att det funnes ett enda menat av den som skrek att jag kan om jag vill se igenom alla som bär den inre sakunskapen som sin sköld. Så där som det sedan kom en del av dem som ville se sig som dem som satt och fick sig se att det även var ett kommet slut. På det som sedan skall börja i den stora salen som är mellan alla väggar där som den ena väggen var fastsatt med en sprik som hade satts dit av en man som inte visste att det var ett enda strot hål i väggen. Så för att det sedan skall vara det som kom och som sedan försvanna i dem andra väggarna så skulle det flyga en lite vindpust som svävade i den gardin som det var sådan färg på att ingen såg detta. Sedan slutligen så vet ingen att det som är skrivet här är endast för dem som vet att läsa en sådan skrift är som att läsa baklänges. För ingen kan förstå att skriva är som att veta att det finns det som brinner innuti kroppen. Där som orden sitter i det som skall ut så läs och se att det kommer flera som inget vet om att det är ett enda förståeligt citat som jag kommer att skriva här:

Se men se men se igen det som är av det enda sanna som det är i det inre som är att veva förbi allt är som att se sig om i det innersta av allt.