Om du har två stycken av en sak vad skulle du göra då om den ena försvann för din inre syn. Sök svaret så skall jag fundera ut vad jag skulle ge för namn åt det som är försvunnet för alltid.

Nu svaret som Eila skall skriva. Jo det som är namnet på det som är det sökta är att inget är skrivet egentligen så är det med det.

Kunde du säga att det finns en gångväg som är stenad av gråa stenar allena. Men om det mot förmodan skulle finnas en sten som är olikfärgad av dem årens som passerat revy i den världen som är här och då. Men vad nu då varför skriver jag inte nu. Jo för att nu så finns inga stenar som är blänkande i sig. Och det vet du som är den mest kärleksfulla människa som har bestridit den marken som är och nu säger jag det "grå". Så vad tror du om det säg att jag skrev marken inte stenen som du trodde i din enfald att den var grå. Men titta närmare så ser du faseterade ränder på den som skiner i kapp med dina innersta ögon. Vad nu då har jag inre ögon säg. Visst varför inte du ser ju bortom allt som är nära och ändå borta så visst är det sagt och visat en gång i begynnelsen. Som det väcktes en tanke av den tänkta och funderande och återigen tanke. Som är och som kommer ånyo i alla dessa fåror som är där färger beblandas med varandra i en hink som är vit. Vadå vit en vit hink hur får det plats där med alla färger. Jo du gör ett hål i botten så det rinner ut och färgar marken som du och dina går på och blir och får så många färger på era fötter. Fint va. Nu är ni lika på fossingarna och det blev väl bra säg. Och ingen kommer och säger att ni är olika när ni går stigen fram där i ja var vill du gå och visa upp dig att du är en männiksovän av högsta gradantal. Och ingen vet att det finns och är en sann bild av alla som har olikfärgade skor eller men vad nu ingar skor bara foten. Så trist men säg inget till den som lyssnar att du inga skor har. För då kastar han ner en liten låda med många olika skodon till dig. Men du vill gå barfota som barfota barn du är. Som Powel Ramel sjöng en gång. Om jag kommer ihåg det rätt. Eller varför inte ta av dig skorna så "har apan en framgång i dig rönt". Så nu så var försiktig med vad och hur du yttrar dig i det som jordens språklåda där alla orden kastas huller och buller. Inte sant en vän av ordning kanske du är eller hur eller hur. Jag skriver och läser inte det men du läs en grej som jag nu skall skriva så att du kan tänka på den när du klär dig och även ser till att barnen har det bra om du har några barn. Så nu så så här lyder den som jag nu har kommit på alldelse rykande färsk är det. Nyfiken så läs gärna och säg vad du tycker du enfaldige människa som är så dum ibland precis som jag och det är ingen brist men att vara dum kan betyda på en klokskap som väger tungt i den gyllene skålen som är högt uppsatt i den sal som rättvisa skall skipas. Eller hur vad säger du om det. Så nu så äntligen det som jag tänkte skriva så så....

Visan handlar om dig om dig kanske om mig min enda vän som sitter så fint och ser vad jag skriver så ordet som är så litet så är det så här. Förvanskat i den sanna läran om att vara en komisk varelse. Konstigt men sant så sant så. Vishetsläroanstalt.... Tycker du om det ordet säg. Vis ett ord som många kanske skulle ha i i sig i dagar i nätter så är det så en sak till jo jag tänkte ge ett ord till så nu så Infallsvinkel.... till vad tror du jag menar med dessa två ord. Så betänk dem och se vart du hamnar någonstans. Min gode och så klart och så ovisst men vad skulle du skriva här om du var mig säg. Något viktigt om att vara den som bestrider all oliktänkande eller dem som inget vet om något utan spyr ur dig det som är avundsjuka som tror att "gräset är grönare på andra sidan häcken" ja det gamla talesättet. Du kan det säkert eller hur. Nu så skall jag stänga mig eller vad sa jag nu. Stänga mig inte mig men vad har du för att jag säger så. Jag menar att jag skall jo nu kom jag på något viktigt. Jag sparar detta så att du kan läsa och inse att det är skrivet av en kvinna som bor i Sverige, Sweden ett litet land med många tyckare skall jag säga dig. Så en eller annan kan lämna detta tyckande eller hur. Till den eviga vilan i botten av en påse som fylls av allehanda ordflätor. Är det så i ditt land med säg. Jo jag tror det dom som är värst är dem som ger avkall år paragrafen åtta eller varför inte sex så vad kan det finnas där. Jo att du skall aldrig ge efter för påtryckningar när det är så att krig kan åstadkomma förödelse. Nu svävar jag iväg eller hur. Så vässa pennan och skriv. HEJ PÅ DIG!!!! VI SES VÄL VA???? 

Hava du tagit kortet på den kossan som pep till i båset som var så nedkletat av det som kor ger ifrån sig. Så se och lär men va fan se ingenting du enfaldige jävel som läser så mycket skit så. Så att orden inte vill räcka till. Men va tusan ord inte räcka till. Det är ju fina ord som du eller vem har skrivit dem idag. Skriva ord idag i dag skall vi skriva inte läsa inte se inte förstå något. Så se upp nu kommer solen visst fram och skiner eller lyser på alla kossor och så. Men varför skiner inte kossan  om kossan är grå. Men en grå kossa. Har du sett en sådan någon gång va.... Säg inte att du har det. Men var så god och skriv inte om du inte vill det. Men läs och förstå ordet som är så infernaliskt vinklat i sig när en politiker står och skruvar sig i pulpeten. Och säger jag vill förändra allt som är fel så vansinnigt fel så. Men vad nu då fel. Varför fel när alla orden är rätt. Vad sa du nu då. Aj aj allt är skit som försigår här idag i denna landsända av alla änder. Men stan då vad ses i stan i alla dessa kulverter som går från gränd till stad. Men vad gör du i stan när du kan vara bland kossorna som betar och idisslar hela dagen lång. Precis som du kanske när du idisslar framför alla åhörare som är din vänner. Va en som inte vill höra dina ord utan trycker på knappen "knäppskalle" som är blå eller va röd. Välj sida välj plats välj innehåll. Mycket att välja på är det eller hur du käre vän av ordning. Så nu skall jag berätta en sak som är ganska viktig som jag har kommit att tänka på i min ensamhet på kammaren i den stuga som är vit med gröna ränder på. Så här lyder den ordagrant:

Om två möter flera vem säger "hej på dig" först. Det kanske är den som står närmast dig eller din vän som har blåa handskar och vita byxor. Säg det kanske blir bra om det kom en och var dig också och liknade sitt sätt att vara på. Så inget mera om detta så hej svejs och så vi vandrar vidare på den vägen som är, oj oj oj vad är vägen vägen är vägen mot det stora landet som är så stort att ingen ingen ingen begriper det hur många kan veta hur ett land skall styras. Hur gjorde du när du klev upp i morse, säg. Du kanske skrek för fan vad trött jag är idag men gick upp ändå och gjorde det som du alltid har gjort. Kanske kanske kanske väckte dom andra och sa för fan stig upp nu och sväng av vid den breda och sneda vägbanan som är blå. Så alla vägar är blåa för fan och ingen ser den röda stigen som är vit i vithetens tecken. För om det kom någon och sjöng den infernaiskt betydande sången som är "vart tar alla vackra flickor vägen och var kommer alla fula kärringar ifrån". Säg mig det du som nu har vaknat vid din sida som du kanske har en kärring som är blå.  

Om det kom en man och sa till dig att; förlåt vart är du på väg idag? Vad svarade du då? Jo, om jag får säga det så skulle du kanske svara att jag skall till himmelrikets svarsport. Usch då skall du försvinna från jorden då undrade du. Nej sa han jag skall bara besöka en klosett som är där som någon har skrivit att här vilar alla som har försvunnit en gång från jorden.

Se att det finns det som är och som blir en del av allt i det ursprungliga sättet. Som är att ge sig den på att det finns en och annan som bestrider verklighetens brofäste. Där som den svagaste länken är mellan en stolpe som har placerats i den vertikelraka sättet. Som betyder att ingen vet egentligen dess sannna och enda sannhet. Som är när två skall strida om att finnas i detta som är ingenstans. I ingemansland som är där det växer flera träd som har så svåra rötter som är så djupt förankrade i sig. Så se men bese inget i den källa där det strilar en  stråle som är av det verkliga och enda av allt som växlar mellan det som är sant. I det enda och så av vederhäftighet som det betyder när det går en vind runt det stilla hörnet som är det sanna av det stora huset. Där det finns så mycket visdom i dessa väggar så att ingen vet var dem kommer att landa härnäst. Och det är mellan dem som vet en fråga på det svaret som är given i så många ordalag så ingen vet dess ursprung. I det som som är och blev i det som kom att verka som ett enda inferno i den stora och så starka vind som förde alla tankar till det berget som är ett så stort berg. Och det skall mycket till för att få det att vända och att bli det som är kommet som en projektil över den pilspetsen som är skjuten av en enda individ. Som är och har det förklarliga i sig som också skall vara det verklighetstrogna i det befästa tillvaron. Där ingen vet dess sanningsenliga sätt som är att bli och som att förverkliga sig själv. I den som ger ekot av det enda i sitt slag när som ropet kommer mellan dessa bergsplatåer. Där det starkaste av alla är att vara ett enda sätt i sättet. För dess betydelse är ofrånkommligt i det som belyser tillvarons kännedom. Slutligen för att avsluta det hela så kommer det endast fram det som är framkommligt i den stilla och så av stillhet given tillvaro. Och det är att inget är så lätt som att visa sig för någon i skogen som bär på det livet som är och kommer att visas i sig.

Om det skulle brinna i det som är världens ände. Var skulle branden visa sig i det som är i det kolosala formatet som är där allting tvinnar ihop sig. I så svåra stycken så att ingen vet dess betydelse i det forna och så av stillhet given signal. Så för att det skall ljuda en klang så kommer det över den stillhetens boning som är och som blir mellan två som kom och som försvann. I det som är i ett en rökmoln som spred så tjock dimma så att inga ögon kunde se dess färg. För den färgen var enda så blånyanserad i sig så att ingen visste hur dem skulle bete sig. I det som är visa ett skepp som far och som har sådan fart i den stora ocean. Där allting vibrerar runt dom halsbrytande vågspetsarna. För där fångar allting sig i det som är när det viner en vind och den vinden förbryter allting början. I det som är och som kommer igenom dess vägg som är där allting är avstannat i dess blodpöl. Som lyser av den eldröda bloddroppen som har gett sig av från en kropp som sköljdes upp på land. För sedan så avstannar det som är och som blev i det enda av det enda när som kroppen vek sig dubbelt. Och fick det att verka som ett enda sant betingat sätt som är att vara ett stort eldbegärligt sätt. Som kom och som gick emellan dessa vågbrytare som fick allt att avstanna i dess stora famn. Där allting vilar och allting finns bevarat sedan urminnes tider. Och den tiden som är verklig är den som ser och bevandrar över dess stilla landsända. För ingen vet att det finns och är en del av livet att finnas i den verklighetsbaserade tron om tronföljden av det som glittrar till i dess skenbara sätt. Se att det sedan kommer en stor och så av det enda odjuret som är så stort så att gapet över mänskligheten inte räcker till. För i det som sedan sväljs är det som människan har sagt och gjort att ingen är förmer än den andra. Men ack vad alla besrog sig i det som inte är sant. För att få det till en lögn så måste det till en del av allting i dess stillhetens sanna fäste.

Det är det som du skall fundera på. Jag kan ge en ledtråd här nedan. Jo det är så att det finns en grön tråd som är virad i vita streck. Men var är strecken.

Förespråkare för den avisigkomna sidoblicken är mellan en och mellan alla som ser att det finns en stor fader i den stilla skymningen. Där böljande framfart finns och är i det stillnad av alla dem som ser att det kommer an på det föreviga livet. Där ingen vet vart det kommer att fara det som en gång föddes i den stora famnens famn. Förstå att det brinner en eld i den drömliknande och så av farande i den stora oceanen där allting växer i den stora vågbrytningen. Som är och som blir en del av alla dessa fadersfigurer som ser att det även kommer en kvinna som vet allt i det som är sant. För sanningen är den att inget veta egentligen men kvinnan vet att vara den som ser mannen som sin del av livet. Eller som jag säger det att kvinnan ser att farandet över alla slätter är som att se mannen i ögonen som bottnar i vetandet. För ingen vet att det kan om det vill stilla sig och bli en del av den stora och enda kunnandet i det som bär svaret på gåtan Gud. För den gåtan är av ett enda sagt och stort menat svar att den som inget vet inget heller känner till. I det som är att vara ett enda sant begrepp om det som i hemlighet har yttrats i så många tusenden år. Så att det heligaste av alla är den som vet att även känna till det som förespråkas i den salen som är vit. Så nu skall jag skriva en sak som Gud kanske inte vill att jag skall skriva. Jo det är att ingen vet att det finns en del av allting i den stora sandlådan där alla kornen är bärande i sig. För att sila alla kornen så måste det till en fintstilt skrift. Som bär på det allvetandet om den bärighet i sig och det är att bära den manteln i skiftande färger är som att se allting försvinna. I det som är att vara ett sant och sagt ord som även det är att Gud skall inte tro att han kan det som ingen vet om. Så skall det vara och det som ingen vet om är allt som Gud vet. Och känner till i det som är i den kausala och ovederhäftiga vetandets korridor. Så för att det skall bli bra så måste en hymn som denna ha ett sant ord som är det berör allting i den salen som är så rund i sig. Så vet o vet men känn inte till att det finns män och kvinnor som skall veta att den Guden som är fadern av allt även kan spotta på det som är så infernaliskt korkat. Så för att ingen skall se det som dumt så spottar Gud i den spottkopp som är av silver endast. Se sedan allena på det som sedan kommer fram ur det gapet som är den människa som ser sig som den enda allenaste av alla. För ingen människa kan se att det finns ett barn som kan se sig om i det livet som är mellan alla föräldrar där en mamma ella pappa är endast en del av Guds härkomst. Så för att slutföra det hela så skall den som skrev detta och det är en kvinna som ser att det finns en stor saluhall där allting är till salu. Även den bibel kan köpas eller varför inte skänkas bort till den som vet att läsa är som skämmas en stund. Så nu en sista sak försvinn inte ibland emellan alla dessa träd som är så blåa men varför blåa jo det är för att ett träd lyser i solen mellan Guds fingrar.

Dröm drömmen om att se sig om i den sagorvärld
där allting existerar och är i den vita stenen som
bär på den stora och enda tuvan som sprider sådan
sagolik doft som är av sötma endast så för att det
skall vara ett så fint och stilla liv så måste det till
en stor och så vacker man som vår Fader är

Sedan så kommer det an på att det även är så
embarmligt illa i den stora dungen där allting en
gång började och fick sådan fart att det även blev
så i stillnad att inget av det ordet som ingen begrep
var att vara det ömtåliga i sig så för att få ett begrepp
om det så tog han Fadern alltså fram sin yxa och högg i sten

För den stenen som var så hård fick klyvas i tre delar och den
första delen av stenen var tron om allt och den andra delen var
hoppet om att leva nu och den sista delen var Faderns del som
han gav namnet den stora verklighetsstenen som bar på allt
om sanningen om det som är sant i den skogen som nu den
stora och enda av alla delar vilar och finns att bese i drömmens dröm

   

Se att det finns och är en tidsgrupp som är mellan tvenne saker. Ett det första är att ingen vet att det finns och är en ny tid som växer fram mellan alla grästrån. Två det är det att ingen ser att det finns och är en tidsbegrepp som är mellan dem som har två av var. Så för att förstå detta så måste du se dig om i världen och se att det finns det som är och förblir enahanda i sig. Och det som sedan kommer förbi det sättet som är kolosalt viktigt är att finnas för den som ingen känner till. Det är att veta och att förstå det stora ögonblickets blickfång i sig. Så för att inte misstro någon så sök i det som är mellan två stycken som är dem som är i den världen som beses ovanifrån. Där allting gungar fram och tillbaka i det som är och som förbli så enahanda i sig. Så för att förstå allt som är viktigt så bese dig sitta på en stor sten som är så mossbelupen att ändan blir fuktig och får det att vara ett enda sant sätt att se alla dess stenar på. För ingen vet att det finns och är ett enda sant så sagt ord som bestrider allt som är av verklighet i det stora enda. Det är att vara så befäst i sig så ingen kan rubba på det som tanken bär fram i det främre sättet. Som är mellan alla som tänker vitt och brett i det som är tanken om att få till stånd ett fredligt sätt att vara på. Så svårt kanske men inte då det sker en omväxling i det som är av det vederbörliga förnybarheten i allt. Som är att vara den som ser att komma fram på vägen är som att kliva över alla dem som tänker att inget finns att göra här och nu. Utan endast talar om att vi måste göra det och det så snabbt som möjligt. Men inget kan bli så snabbt gjort för att det skall bli verkningsfast som möjligt. Så och nu skall jag skriva en sak som jag har funderat på ibland så ta det för vad det är, jo:

Om det kom någon och sa att jag tänker förskjuta dig vad svarar du då min gode man eller kvinna. Säg det, jag skulle svara om du förskjuter mig varför ser du mig inte för den som jag var förrut. I det som är mellan alla som sitter och tänker på varför sitter jag här och nu. Jag kan ju sitta därborta elle varför inte i den lilla parken som har så fina växter som jag kan vila mina ögon på. Så nu en sak till att bli förskjuten av någon är som att kasta en boll till tomma intet. Och det är att ingen ser eller förstår vart den bollen tar vägen i det som är att rulla förbi allt. Som är så tillrättalagt i den stora eran som är där som jag eller varför inte du skall se att bolla är som att inte ser att det finns en del av allt i allt. Så för att förstå detta så skriv en sak i ditt häfte som du kanske har: jo att det kan om det vill finnas en av var som sitter och ser om det finns en av var. Så se det i din förstoringsglas som är att inget kan bli litet eller stort som är där som du eller jag ser det.

Drömmen om det som är att det finns och är att vilja veta sin härkomst. Men den som vet att det kommer flera som undrar var du kommer ifrån. Men ingen får det svaret om inte det ges i ett enda sant begrepp. Som är att det växer fram det som skall så i stillhet ses om en fager och så av skönhet menat rikligt smaksatt av det inre ordet. Som alla bär på och som det av allting föresvävar i det som i det som är att ingen vill veta vad som gömmer sig bakom det som är det inre saken. Som är varför skall alla veta allting om allt. Så för att några är av det som är att leva efter dem premisserna som är att vara enahanda i sitt sätt att vara. I det som är att förstå det enda som driver på det som är att axla den manteln som är sådan att den bär allt. För ingen vet att det som sedan kommer förbi det som är mellan allting är att veta det som är av vetande i dt som är osäkert.För det som är det kan ingen sedan se att det kommer fram det som är att det även är ett enda och så sagt att vara enträgen i sig. Så för att det skall sedan vara så att det i det framtida hoppet finns ett som är att det även kommer en del av det som är att inget veta. Om det som är att det är att det finns det som är ett verkande över allting som är så stort. För storleken betyder det att vara och att bli det som även kan förminskas i det ögonkast som är i ett enda ögonblick. I det som sker då är att det förväntas att ingen vet att det kommer det som i ett enda hektiskt menat trolöshet är att vinna över spelets regler. Flyg förbi och se att det kommer en flygan liten del av dig i det som är det sanna som stannar till i den stillbilden. Som är där alla delar finns bevarade i den stora bilderboken som har allt av återkommande minnen. Så se att den sista eller den första av alla dessa bilder endast är den som ihågkomms av dem som sedan ville att dem skulle bevaras. I det som är den tiden då allting var i stillhet och som var och är i ett enda minnesbank bevarat. I den lådan även där allting ligger och som sedan kan om dem som vill det se det att det kan locka fram fragment av tankar och känslor.