Vet du momma att Sulo har en stor sak att säga ibland. Vet du Sulo att momma har säga saker som momma kan baka en kaka av kärlek allena. Vet ni bägge två att det finns en stor fin bild i bilden som är när finnjävlarna kom och skulle se sig om efter ett arbete i den svenskbyggd som är svenkjävlarnas enda sak. Vet och vet ni inget som jag vet att komma är som att gå förbi alla hus som är stängda i stängdhetens villervalla i villerkulla. Som momma sjöng så fint. Här kommer pippa långsamt i det som är att vara ett som är fel. Men kunde vara rätt men var ett här kommer ju pippi långstrump. Så och Sulo Sulo sa jag har aldrig varit med om värre kalas så enkelt och fult som vi sitter här. Men vad nu klänning hit och klänning dit som var en källare som blev en sal som ingenting. Men livet käraste mina fina parents är att ni gifte er ståndsmässigt med brudnäbb som var er som var allas. Så nu så brudnäbben är jag ibland men jag har en som jag vet skulle vilja vara tärna igen. Det är min bror som jag har så kär så. Så alla bröder och systrar se på Sulan och Bulan som var ett radisparis som stred vem som skulle sitta var i bordet men ingen såg mig när jag sa. "Sitt till intill fönstret, klockan visar finsk tid alltid för evigt nu och för det skall den göra nu igen min kära och fina Sulan som han fick heta ibland, och Momman mamma som blev äidi som blev kärringjävel och så vidare, und so waiter som Sulan sa när ingen förstod att und so waiter var en tysk en som stred om att vara mommas man med en baby i magen så så så"

Ave nosta menona me nono

Om jag säger att jag tror och du säger jag tror också. Men vem tror på vad om inte det som ingen egentligen i helvete tror på. Så varför tro och inte veta det är en springpunkt som måste överlistas i alla ordkast som slängs fram och tillbaka i alla dessa meningsskiljaktigheters ordfläta. Men det som är det värsta är när en orddominant man eller kvinna ser sig som den allseende över allvetandet om att veta ordets rätta uppbyggnad. I det som strider om att vara det sanna och rätta i den byggnad där alla ser att alla stolar och bord är runda och fyriga i sig. Så sätt dig vi ett runt bord med en bekväm stol och se att det finns en askkopp med fyra fimpar som är mosade. Vilken av dem fimparna har läppstift i sig. Så fråga vilken som är längst eller vilken som inte är tänd i rätt sätt. Utan har endast har varit rökt med ett bloss. Så vira om alla fimpar i fimparna som är blåa av all rök som är omskuren i det som är avbildat i den rökrock eller som finns i tavlan som är skär. I det enda som finns och är för ordet skär kan var i sådan betydelse att skär är skär är skär men vilken väljer du som har fimpat den blåa fimpen. Säg mig det som jag skall svära på att jag bär ordet skär i mig och inte svart. Som det blir i lungan när som tjäran kryper ner och förstör alla nerver som är skära.  

Om du eller någon såg det som är dammigt i hörnet varför kör du inte med dammsucken då och tar ett rejält tag om det som vivrlar runt i dess sug av sugandet. För ingen vet att trollbollen som kan vara så intrasslad i alla trasselsuddar som är när det svärtar i den svarta oljan som är grå. För gråheten blir inte om ingen ser att det finns en visp som kan köras fram och tillbaka i den bunken som är åtta meter hög och har så sylvassa kanter så händerna blöder sakta. I det som är när elektriciteten kommer förbi i så många volt att ingen kan gå levandes förbi den stolen som är fyrkantig och som har tretton stolar i en stol. Som även är den sista stolen som är en pinnig stol för den som är bekvämast sitter bödeln i och värmer sitt stämjärn i den elden som är så låg att inget kan vara högre än den första strimman av skrik. Så sedan berörs ingen ingen berör dem som har fått den stora kyssen av den dödsbringande eldslukande demonen som är dem som inget har att ge. För då springer den första lågan som sitter i håret där allt stinker vidbränt av alla kött som skärs i bitar och lämnas till gamarna i deras gap. Som är så tysta att ingen kan höra ett barn stilla gråta i det som är i moderns livssköte som är stängd nu i dag och dessa dagar som blev ett inferno av dem som såg att frihetens man eller kvinna vill se sig själv sjunga. Den sången som börjar med  en strof som är le och le åt livet som är vårt och allas som finns i detta eviga land av kärlek allena. Men men alla tungor vreds om och fick inte då fram ett enda pip utan kved inombords i det som är gömman av alla dess själar som är vi du jag dem era mödrar döttrar fäder söner.

Förstå och inte inse att det är kommet en delning i delen av alla bilder som den inre hjärnbarken sänder till den andra hjärnans innandöme. Där alla orden om att finnas till här och nu bildar en kvadratum i det som är jordens rörelse i jorden atmosfäriska och stilla ocean. Där alla vågor som är toppar som vita av skummet kommer över det som viner över den blåa och blåaste av alla tankar som viner igen över det havet som fött liv i livet. Det finns ett enda sant sätt att bevisa detta inre liv som är det som kommer tillbaka år från decce som det kan heta så alla kommer och går och går och återkommer. För inget är det tänkta sättet om är när tvenne liv möter det andra livet som är där det föder en födelse i tankens bildliga bildöverskådliga del av alla sköna och intensiva stillbilder. Som är där solen går upp och försvinner ibland i molnen som bedarrar och skyr det som är regnet i den vattendroppe som är så klar att solens spektra förtvinar i dess färgiga nyanslika skeendets öppenhet. Se och förstå intet men inse vidden av den droppe som avstannar i rymdens impa som är där alla rymdens droppar landar på jordens yta i ytan är rymdens impa. Förstå även att det kommer sedan ett spädbarn som bär på den mantel som är guldgul med fransar av den nedåtgående solens virvel i det som är nederst i den stora sjön eller varför inte vattnet som bär barnet i skötet som är så saltblandat att solen som ser det vänder barnet i barnets ögon som så sakta får solens strålglans i sig. I den bilden som bär alla barns människor som är komna att verka som dem som skall vakta alla får som är fåren som är solen som månen som är alla molnen som bestämmer färdväg i Guds rike. Där alla änglar inte är änglar utan bilder av en skön kvinna som är en man som är allting i alla Guds nävar som är ljusblåa i det som klädslen är så tunn att alla inte kan se det som den troende sa en gång vid bordet "Jag skall gå nu för jag är mätt".

Stående i livets början växlar allt som växer i det inre kunnandet cirkelgångs vetskap över alla munnar som är öpnna i den stora och enda växlande vinden. Som viner mellan alla tänder som är så vita men vad nu varför säger du så "vita men vad en gul en". Så vänd om vänd tillbaka men se att gå är som att springa i en uppförslutande lutning. Men ack vad jag bedrog mig nu gjorde du inte jag, inte någon alls i denna hage. Som är så stängd i stängdhetens stängsel som är av taggtråd men varför så vass. Inte alls du behöver inte ta på den om du inte känner för det så är det kära nån kära och kära. Så säger ingen som inget vet om att det finns och är en älskling som sitter och mjölkar alla kor som står i stiltan och väntar så hyggligt. Men vad nu den stora tjuren är en brunstig en som har bara en ko eller flera kossor att betäcka som den lever för. Och har det enda i sin stora nos som den cirkel sitter i för att tämja den när den skall ledas till den som skall få nu i äldre dagar i dagar då allt var så annorlunda. Men vad nu han vem han tjuren alltså får ingen kossa utan stum en som pumpas på sperma som dem sedan pumpar i kossan som skall få det som den behöver av cirkelns gångart. Men ve och fasa vem är den människan som nu ser sig som en ko som en tjur som ingenting som något i den cirkelns gång i ladan i bostaden i allt som är. För ingen vet att värmen som värmer allt är så varmt i det elementet som finns i väggen är ett element som kan även vara ett ord som spår väder. Så kan det vara men vad spå väder kan ett element vara det. Så så kan det det ett elementärt problem som skall lösas av alla som huvudet har i sig som har alla i det men vad. Jo en som har det är Sherlock Holmes som skall ta det som jag tycker alla skall ha för att få ordning på sina liv. Så vad kan det vara en drog en drog som kan förknippas med en stark en men skarp i hjärnan blir alla då och kan se sig lugn och fin. Så för att ingen skall flyga iväg så löses alla problem så lätt så enkelt så och inga spår glöms bort i den bovens drama. Som är att vara en stor sak innan det kommer fram till lösningen som är ett enda problem men det lilla problemet är att vara insydd i det som är rummets rumsliga rumsbeteende. Men vad nu alla rum är lika men vad olika inrett men vad igen en soffa en stol ett runt bord med frya runda ben som står i ett runt rum. Men rummet kan vara ovalt kanske fyrkantigt med. Så olika men lika fortsättningsvis i det som solen skiner in genom vad ett fönster men om det inte finns så var kommer dagens ljus in i rummet då. Jo genom lampans glödlampa som naken kan vara som dinglar i väggen i taket överallt som skenet bedrar allt i allting. I dig i ditt liv som är runt som det blev när du klev in i rummet en gång när som skriket ljöd i rummet och klatchen blev en väckelse i rummet som rummet blev i rumsliga rummets mörker.

Vet du människa vad det betyder när det kommer en bild fram i den stora gnistrande spegeln som du tittar i på morgonen. Jo det är att vara det som är att ingen morgon är en spegel men spegeln är morgonen. Så se alla morgonen som dina speglar som är där inget fattas men en bild kommer du aldrig att kunna se. Och det är den när du inte ser att det kommer fram det som är att vara en förljugen spegelbild av ditt inre ansikte. Så titta titta men se inte men se att det kommer fram en skuggabild men det är endast av ditt innersta vetande av alla glömda spegelansikten.

För vad nu frågar du dig själv kanske. Varför skicka en bild till mig själv som jag har utom mig men jag har ju sedan alla bilder i glömskans låda i det som sitter överst på kroppen. Men vad nu hur kan det kännas i övriga delar av kroppen. Kan det förskansas precis överallt i det som är min body. Kan det även kännas i tårna som kan få en krökning. Men vad konstigt varför spelar jag med fingararna när dom är så få. Jag ser min händer jag ser allt. Men vad nu om jag vore så oseende vad gjorde jag då. Jo jag får använda munnen och näsan och öronen kanske om jag ser med öronen. Kan jag det inte men jag ser att det finns en bil som tutar på mig ibland. Och när jag hör tutan så vet jag att det är en grej som rullar runt på gatorna. Eller hur det nu var. Olika ljud skickar olika bilder till mig. Ett barn som gråter eller allra helst skrattar är en som jag och även du får en skön bild av. En doft kan skicka en rosbild till din innerbild.  

Förfallenhetens språkbegåvningsklausulitet ärbart är det så när som ordens ordlöshet frambringas över det enda och sanningsenliga i det som är förespråkat i alfabetets alla ordabokar. Överensstämmer inget då när det översigvarande är det enda och framväxande i alla dessa föreningssammanhang där ett är två och så vidare. Förståelse äro det enda sanna när den ende av alla skall ljuda över det palodiet som är fykantigt med alla dessa åhörare som beredvilligt lämna alla sinnen stängda. Men ett är då förvisso öppnandet och det är det lilla röret som beskriver allting i det som i högtalaren ljuder över detta. Som är inget ljud utan ett skrovell som raspar fram bokstaven A och B. Som är och betyder just inget om det inte sägs så som det är tänkt i den ordningen som är i alla dessa skrifter som ges ut av författare och skribenter. Endast en skrift ges aldrig ut i det som är i den kiosk som kan tillhandahålla detta till allmänheten och det är den fina och så skriven i ett enda sammanhang som det belystes en gång. Och det som sedan blev av den var att den drogs in och fick en sådan avkall av dem som inte förstod den för att den var skriven av Hjalmar Gullberg "den äldre" i en tid av vetande. Och är "Afroamerikarnens rätt till levnad". För att förstå detta så måste det till en inre vetande av alla dessa män och kvinnor som stred om att finnas i dessa bibliotek som fanns i världen. Och den enda bibliotek som stod på sig och visade dessa män och kvinnor respekt var inte kommen att finnas. För i ynkedomens land finns så många som vill se att det inte existerar några oliktänkande män och kvinnor som beredvilligt sätter sitt enda sanna sätt i första rummet. Och det är att finnas till för sin egna som kan lida och som inte får och inte kan få sin röst hörd i detta som kan vara så svårt betingat av alla farsoter som florerar runt om i världen. Så ta en stund och tänk till varför alla män och kvinnor finns bredvid dig i dig i ditt land som du kan se som ditt eget. Men var har du kontraktet på att du äger det landet som du just nu bor och verkar i. Ingenstans om jag nu får säga det så har ingen det så är det med det.

Inget kan försvinna om inget försvann i det tomma rummets hörn. Där allt finns och inget är av det enda skuggans sista bildsköna bild. Där som ingen kan om ingen vet att det kommer att försättas i det enda och sanna som det som avbildas i en tveklöshet. För att veta det enda så är det kommet en del av allt i det som är en sann och säker del av allt. Och det är att ingen och det säger jag att ingen vet egentligen varför det finns människor som har det som dem har ibland. Och det är att komma eller inte veta att det kan komma vidare i det livet som är förskansat i det inre stilla livsgömman. För där kan det skvalpa runt ibland och ingen vet att det kan bli små rörelser som av en våg som sköljer sig i det stora mediala sidan. Och det är där som det finns och är en sannhet som avrinner i det enda och så av försiktighet i det som kan funderas fram. För ingen kan och ingen vet att det finns och är en man eller kvinna som har lämnat barndomen i sitt liv och ser endast att det ibland kan värka så. I det som kallas att vara ett enda och så svårlöst problem som kommer som en stril över medvetandets öppenhet. Som skall i förhoppning ses som en inre och även av det som ännu djupare kan vara i det som är och blir ett svar på varför går jag inte när någon kommer. Så för att förstå detta så måste det till en sak som är att ingen går egentligen om inte någon känner sig beredd på att avge ett löfte. Och det är att jag och du skall förväntas bli ett par som i himlens höjder skall se våra ansikten spegla sig mot dom rosa molnen.  

Prata prata tala svära säga ingenting egentligen. Men vad nu då vad sa du för ord nu när ordet är ordet förbannat för allt skit som händer här och nu. Så se på den TV:n eller lyssna på radions alla program och undra sedan hur mycket kommer jag ihåg av allt som dravlas fram. Är det sant allt som du sväljer ner med hull och hår. Eller är du kritisk i ditt sätt att se det eller lyssna. Så vad såg du senast i din som du har. Eller tittar du i datorn eller mobilen. Ja, du så mycket infromation det finns att hämta överallt. Men nu glömde jag alla tidningar som finns. Har du läst något idag i den tidning som tog upp det allvarligaste. Och det är allt som är bortom allt om dig. Så läs en sida inte bara bläddra igenom som är att inget förstå av det som en journalist så av verklighet av världen som den är. Hur är din värld. Var befinner du dig i din livssituation. Hemma hela dagarna en del. Och några som jobbar och står i. Så vart tog alla andra vägen. Vet du det. Eller du kanske säger som alla säger. Dom borde skjutas alla som lever på samhället. Gör du det. Jasså du får tillbaka på skatten. Hur mycket fick du. Några tusenlappar. Så glad så lycklig. Nu så jag är en fattig en men skall säga att jag lever jag lär av alla dumheter som florerar överallt. Gör du det. Men jag. Och nu skall jag vara ärlig säger inte alltid vad jag tycker och tänker till dem som "jag anser som så jävla dumt sagt och så enfaldigt". Så vad tycker din granne om dig. Är dem snälla och så och vet om dig. Eller kanske kanske det är stängt för alla som inte har damsugit sina golv. Så fick jag höra idag av en dam som lyssnar efter damsugaren hos grannen. Gör du det säg. Eller vad lyssnar du på. Jo det skrev jag visst i början så skriv en vers till mig idag om du vill. Om du orkar så att säga.