Extensiellt likaberättigande i livsögonkastet

Jean-Paul Sartre den store livskännaren av alla stora troende livssgömmor som var mellan alla stolar som var trettiofem stycken

Se att allt kan försvinna i ett moln av ingenting som är något i allas ögon som avstannar och vibrerar runt alla dessa hörnstenar som finns. Och förutom allt som är som sedan frambringas i den fruktskålen som är fyrkantig men med runda hål i. Som allt livsvatten kan strila igenom från dessa druvklasar som är runda med en violett färgtoning. Och ack så sura dom kan vara men en och annan kan sötman trilla igenom när som den finaste druva är grön och bär på allt som druvor kan. I det som är det äpplet som ligger så moget och ser ut att vara rött och även att en strimma av gul nyans av det söta som bär på alla äpplen som kan tuggas i ibland. För om ögat äter dig igenom allting så kan munnen inte avstanna i det som är att gapa efter allt är som att se sig om i alla kyrkor som är så tomma på dem som vill se att avhjälpa all fattigdom i världen. För om inget kom igenom den barriär som är mellan två läppar som ser ungefär likadana ut men är vidöppna för förslag om vart och varför. Allt skall vara då förknippat med tre ord som står i den boken som är bestridd av alla och det är Sartres bok "Ovillkorligen kommen är du hit". Och det första är viktigt så viktigt att ingen vet att det är skriven i en svårmod av bestraffningen av sig själv. Och det ordet är "Självömkan" det tredje ordet som är före det andra är "Självbefarelsedrift" så det som förbjöds av dem som inte vill se det ordet i skrift var det laddade ordet "Kungadöd".

För att förstå allt detta så fördjupa dig i din livsfilosofiska tanke som är varför och varför igen strider jag för att få äta alla äpplen när päronen finns att tillgå i den affär som ligger närmast mig på den vägen som jag går varje dag i dagar i dagarnas ände ändlösa gångväg.