Årets förunnelsetid anno kl 01:48 från födelsens tidevarv -15 till -16 kl 01:41

Ding dång pling plång gång vart ämnar alla gå då tiden försvinner som så stilla har förunnit för en del men så annorlunda för mig eller för dem som inget förstod. Om varför det finns så mycket som är som en del av alla tidevarvs beräkningar när klokskapens man eller mans kvinna sätter sina pennor på pappret och vrider om allt som är vridet. I det som är dem återigen kloka men ack så dumma ibland så att klockan tickelitickar så sakta fram minut i minut till sekunden blir timma och året som så sakta förgås i det som är veckobildningar i dagar i veckonamn. Så säg måndag men säg inte det för i alla dessa måndagar som har försvunnit och vad gjorde du då och vad har jag då åstadkommit i dessa så kallade mån-dagar. Som är då alla månar är bleka och varma av det som vrider alla dagar till nya och friska veckotimmar som är då allting finns i dimmans moln. Som sköljer sig mellan alla bänkar som står uppradade i rader i alla parker som alla tror jag förälskade par sitter och gnolar en sång. Som lyder så som sådan "jag och du vi och dom vem är vi varför finns vi här och nu och vart är vi på väg i denna park som är en liten del av alla år som är tagna ur den sagobok som lady och lufsen vandrade så kärleksfullt så". Bara en del av att den julen som gick var din tid av julefrid i det som fanns och är en tid av kärlek till alla som bär på det året som så sakta förrunner i det tidsvatten som är en å.  

Då tiden stod så avvaktande när det kommo två män och var sin kvinna som bar på en kvist som var av det nya tidens varv i det som kvisten var bruten i två tredjedelars del. För ingen vet ej ingen heller känner till att allt som börjar nu eller som börjar sedan eller då när kvinnan föder mannen som föder kvinnan med allt som är i den troende del av kvistahänget. Sådant blevo deto men inget heller kännde det till att det finns en gång av alla gångar i dem som betvivlar det som är brutet i dessa tre ord som lyder på detta vis "varo bleve duo" av när du kom att vara den som inget visste om något i denna tidevarvs tideöppning. Försök förstå men fatta inget om det inte fanns det som var som det var i alla dessa tomma fåror som måste fyllas på med tankegrenar eller varför inte en liten blommande kvistafölje som ser allt i den lilla gula lila vita färgrings färg när den skira öppnar sig. För det som är så tillbakalutat i det som vibrerar i när vindens solbelysta öppnande som är då strålen av alla solars strålglans får tag på det som är den absolut första och enda födslognista som sker i himlens bedarrande oväderssky. Såsom enkomligt är är satt i verket av alla verkningar i verkets sätt att vara det som är så belyst och så varsamt menat i tidens första läte då kyssens kyss väcker alla som har sett den stora och av himelen kommen Gudsbild som väcker tankar till liv i liv och så vidare i all oändlighet. För i det komna oändliga finns allt bevarat i den inre cirkeln som omsluter allt som skall varda hårt och mjukt samtidigt i detta tidvarv som har påbörjats i mänsklighetens historia som är oskriven i detta nu. Men men var finns du lilla varelse som finner som finner som funnit och vill finna sanningen om allt som är var finns allt som skall stinnas i detta som är anno 2016 som skall bli det nya det gamla nya nygamla. Har något blivit förändrat allt går som det skall som är skrivet i det gamla testamentliga budskapet som nedtecknades av den av dem som var dom men inget ville säga för ingen skall lida mera i detta nu.

Så är sagt men var finns alla små stora mellanstora och pyttesmå människor som kravlar runt i detta som är var är jag var är du var finns vi nu. Men ingen vet var du kom ifrån om du inte nedsänder en tanke till din son din bror din syster din dotter dina barn din mor din far alla släktled som är bortom som är närom överallt där som trampet gått förbi alla stegens steg. För såsom du såg så stirrade du urblint på tavlan som är målad av den som var och är den som alltid och för evigt såg dig och din minnesbild av dig i det som är bildernas bild av ditt livfulla liv. Som besitter sådant kunnande av det som är dina återkommande sätt och även allas med som du och jag och vi och dem och vem som skall möta dess återstoende dagar och nätter som livet har att erbjuda i detta skafferi av allehanda brödsorter.  

Gud vare lov att vi funnit varandra i detta inferno av funna liv och människor som letar förtvivlat efter sanningen om livet i sig och sina sökande av allt i sig i sitt i allt som är dem deras detta nu.