Andlighet i det yttersta belevandet

 

 

Om det finns en tro så finns det en sanning om allt som är och det är sanningen om tron om sannhetens trohet. Så se inte att det finns en sanning i det som är att veta men att förstå är inget annat är att inse livets villkor som är besannat i dig i ditt sätt att se dig sitta och säga för dig själv att inget är så medvetet som i ditt som är dig i ditt sätt att se dig igen och åter. För ingen heller vet att det finns ingen som är som det som är inget i ingenting i inget av den världen som är så öppen egentligen men så stängd i det som är att vara en öppen era av vetandets sanna kunskap om stängdhetens varma bild. Av det som är att vara det som är så av värme givet i den som en gång kom att ge av sitt liv till dem som inte ville se det som en gång kom att försvinna i det skedet som det kom åter igen. I det enda och sanna som är att vara det som är att vara en bildlig och så skönmålad växt som är i blomning varje gång som himlen öppnar sitt helvete till jorden. För det som sedan händer är ingenting mera än att det finns den som vet sig att han kom och gick men fick det att verka som ett enda sant och så av erfoderligt vetande att han gav sitt till den som stod och såg att vara så enanhanda att den inte visste vad. Så för att det sedan skulle av svärta bli så svor alla att han skall minsann visa sig och inte sitta och titta på och se att inget är att göra. För ingen vet att det finns inget att egentligen att finnas att göras för det som är gjort och ogjort i detta nu. 

 

Så än en gång skall det vakna det som är så sovande att ingen vet att det finns en sömn som är så djup så att inget finns i den sömnen att finnas. För att sova är som att se att det finns och är ett enda vaggande fram och tillbaka i det som är dagens lilla vakenhetssymbol. Och det är att även nattens sömn som dagens rytm som finns bevarad i det som är i dagsnattens sista färd mot det som är att var det som är så sant så. Och inget skall verka mera som det är för det som då skulle fattas är att inget skulle vara det som var det som endast var av det som inget var. Så för att inse det viktiga i allt så måste det  ske det som händer och det är att inget skall vändas i det som är i det tyget som är av det vävda som är vävt i i sidostycken. Och det skall vara så endast att det är och det blir ett enda och av det avkalkade i det som är att den som vet att det är att vända runt i den som är i den bägaren som det vilar i skall det sugas upp i och inget skall blir så kvar i det som är torrt då. För det som sedan droppar skall vara det som är kvar av det som är av den sista som är där som det som är vävt i den som den torra är där som det tyget har sugit upp det men lämnat den droppen över. Så även som det kommer över allt som det finns och det åter är så kommer inget att vara så sig samman som det som är sammansvuret i den som är i den droppens sista anda. Så kom och var dig i det som du ser i det som finns och i det som är i det som finns i det som finns i det som avger sådan vätska att inget finns i den skålens botten som bildar mönster av din tid på jorden.

 

För att förstå detta så måste alla som läser detta se sig som det är en upphöjd själ som skall vara av den tanken att det finns och är en som är den första som kom till denna planet. Och även vara så i det som är att vara och att bli det som kan om så vill se sig i det som är att kunna veta det. Att inget kan eller går att få en stund i detta som är att ge efter för det som suger tag om det som vrids om i livets alla skepnader. Som är att vara det som är och även kan vara det som blir det enda trovärdiga i det som är i skapelsens befunnits vara så troget och så tillblivet i denna sanna stund av livets uppkomst i detta som är den första början på vandringen som aldrig i evighet tar sin ända. 

 

Nevonoto

 

Det upphöjda själsmedvetandets skapelse  

 

Se ho neo boto

 

Omkullkastat är allt men inget är förgäves om det inte är omkullförkastligt sagt och införlevnat